ångest.
ofta väljer man att inte lyssna.
att ändra på något som man älskar men som inte längre funkar... insikt.
jag har förnekat mig själv en längre tid. tagit bort saker som jag inte orkat med för att lägga på det andra som sakt men säker har dragit ner mig i tomheten.
när kroppen skriker nej men jag säger bara en månad till så är jag på toppen...
när jag sitter på tunnelbanan hem en dag för ca:60 dagar sedan och bar tappar allt och tårarna rinner?
ingen fara jag behöver bara sova!
men när jag kommer hem så vill dom små ha sitt... men jag orkar inte??
nu sitter jag här och vill inget! inget är roligt. gråter konstant! panik ångers kallas det tydligen..
dom sista 7 dagarna har varit en berg och dalbana i känslor på jobbet har jag gömt mig på lämpligt ställe för att släppa ut det...
på vägen hem har jag gått om vägar...
bena lägger av... ibland som stubbar som inte går att röra eller helt avdomnade som inte går att gå på?
glömer saker hela tiden.
så fort jag träffar någon bryter jag ihop totalt. där av går jag sälla ut om inte barna vill... men då blir det promenader där jag vet att jag inte träffar någon! kanske inte helt rätt mot barna som vill gunga och skvätta sand..
i helgen blev det totalt mörker som nu!
ont i bröstet,domnade armar.hjärtkloppningar och mer gråt.
vill inte träffa någon nu! barna och sambo på landet så jag kan va ensam lite och låta medicinerna ta effekt...
i söndags blev det ohållbart! jag ringde till sjukan och fråga vart man tar vägen.. fick en tid hos en läkare som jag skulle prata med.
på vägen dit som är 600 meter från min dörr sluter sig värden runt mig helt.. man blir luddig i kanterna och illa måendet blir så starkt att man hela tiden säkrar en plats för kommande spya.
på samma gång börjar synen smalna av och yrheten i huvet tar till.. jag funkar inte ute längre...
rädslan för att träffa någon ute är klar och knivskarp....
jag vet inte varför jag kommit hit!
men jag är helt säker på att det är min arbetsplats som visat vägen!!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva/säga. Blir väldigt ledsen när jag läser det du skriver och hör det du berättat. Önskar jag hade botemedlet samtidigt som jag vet att du redan har det inom dig. Jag tänker på dig ofta och hoppas att du så snart som möjligt börjar må bättre.
Kramar från Henrik & Linnea.
Finns här om du vill!!!
Tveka inte att fråga om du behöver ngt...
Tänker på dig varje dag och hoppas det blir bättre.
KRAM Maria
shit johan, jag har saknat dina syrliga kommentarer på longboard.nu och tänkte kolla din blogg för o se om du skrivit nåt...o så möts jag av det här. vet inte vad jag ska säga. hoppas du får bitarna på plats, krya på dig känns lite löjligt att säga. vet faktiskt inte vad jag ska säga, men hoppas att du mår bättre snart.
/jacob aka jawes.
